Ord.
Jag hör någon prata. Jag hör små ord i bakgrunden av TVns sorl, skarpa färger och oändliga budskap. Jag vet att det sitter någon där och kräver min uppmärksamhet, men som försvinner bakom denna skärm av intryck lika snabba som min hjärna kräver. Jag skäms, frågar för tionde gången sen jag kom vad personen sa och sittar åt dess håll för att iallafall se ut som att jag faktiskt lyssnar, medan jag och TVn fortsätter vår historia vid sidan av. I världen av blixtsnabba intryck.
Kommentarer
Trackback
